Jag borde sova.

I tisdags satt jag i den gröna fåtöljen och ventilerade mina tankar. Som vanligt fick jag käftsmällar i gensvar och jag reste mig ur fåtöljen och gick därifrån emotionellt nerslagen. Dock finns det en sak som alltid kommer i samband med dessa möten.

Den där boosten.

Nu jävlar ska jag ta tag i saker och ting. Se till att göra vad jag vill göra.

Jag kan. 

Det brukade vara tillräckligt. Ett slag och jag var tillbaka i spelet. 

Det brukade vara så. Preteritum. 

Jag vet inte vad som har hänt. Var förändringen har skett. När. Jag vet verkligen inte.

Allt jag är säker på är att jag tycker inte om den. Och den håller mig vaken trots att resten av hjärnan skriker "snälla, för helvete BARA SOV! DU ÄR JU TRÖTT!". 

Klockan är halv fem på morgonen. Lika bra att strunta i allt och gå upp igen. 

Det är ju uppenbarligen det jag vill göra.

Att rycka upp sig.

Denna vår har varit helt upp och ner. Det har skett flera stora händelser och dubbelt så många små, men ändå känns det som att tiden efter nyår är ett vakuum. För jag vill inte riktigt erkänna allt som faktiskt har hänt och hur det faktiskt har lämnat en effekt.

Det som nog har slagit hårdast mot mitt huvud är hur personer jag bryr mig om har glidit mellan fingrarna och ur min hand, trots att jag försökt hålla fast så hårt jag bara kan.

Att inse att jag tappat taget har gjort ont. Det gör fortfarande ont. Men det var nog också nödvändigt. Nyttigt att inse att jag faktiskt är mänsklig.

Det jobbiga är att ta sig tillbaka. Att sluta ligga begravd under täcket. Att faktiskt orka stiga upp på morgonen och våga rulla upp i fönsterna. Att gå ut och lapa sol. Och faktiskt leva.

"Allt i livet är inte roligt. Även om du bara har ett liv måste du inse att du ibland måste göra tråkiga saker för att uppnå det roliga, men ser du inte det roliga målet så sluta, för då är det bara bortkastad tid. Börja med små saker. Skriv igen. Fatta pennan och låt orden flöda. Annars kan du lika gärna hugga av din högra hand."

Hon har rätt. Den smartaste personen jag vet ruskar än en gång vett i mig. Och nu ska jag försöka ta steget att leva igen. På riktigt.

Jag fattar pennan på nytt. 

Händelser från de senaste fyra månaderna som jag är säker på att ni alla bryr er om.

(Augusti)

• Firade månadens sista dag med att ta en spontantripp till Lund och titta på Alan Davies på humorfestivalen. På tåget spelade vi SongPop och sjöng Gangnam Style. På stationen låg ett trasigt paraply. Jag, Ellen och Sofie. 

September

• Började plugga svenska. 
• Köpte en gul ukulele. Med en delfin på. 
• Blev attackerad av en geting och lyckades fånga det på bild.
• Ida fyllde år och det blev både kalas hemma och på Stars n Stripes. 
• Jag skrev fyra sidor på min c-uppsats. Mer än jag gjort på ett halvår.
• Blev medlem i CSA (Chinese Student Association)
• Träffade Anna igen (vilket var några månader sen sist, och då i Holland) och vi tillbringade helgen i Stockholm där vi köade i regnet för att få se Walk the Moon och FUN.
• Stack till Köpenhamn bara fem dagar efter konserten och tittade på Walk the Moon och FUN. igen, fast denna gång med Soffi. 
• Blev antagen till kvällskursen i nybörjartyska. 
• Blev brakförkyld men gick ändå och dansade på Stallarna. Worth it. 

Oktober

• Fortsatte att plugga svenska och tyska.
• Såg Danko Jones live i Malmö med Sofie. 
• Firade min födelsedag hos föräldrarna. 
• Firade min födelsedag med middag på Stars n Strips med min campusfamilj. 
• Gick på tysk musikquiz och blev besviken. 
• Bokade biljetter till Amsterdam.
• Gick på CSA.

November

• Pluggade svenska och tyska.
• Gick på (halloween)fest hos Ida och träffade Hulken en stund senare. Själv iförd hulk-utstyrsel. Såg även ett par tofflor och en del av mig dog av skratt. 
• Blev än en gång påmind om hur förbannat uselt informationsflöde det är på universitetet.
• Fattade beslut. 
• Bitterljuv avslutning med CSA. "Do you like rice?"
• Gjorde en Captain America-tårta med Sofie. 
• Anordnade fandom-party. 
• Gick på musikquiz både på Stallarna och på Stars n Stripes. Strindbergs Böcklingar vann inte. 
• Saknade Puttis lite mer än vanligt.
• Dallarns blogg fyllde ett år. Vi firade med saft och tårta. Antagligen det mest normala vi gjort med Dallarn. 
• Köpte de första julklapparna.

December

• Åkte till Amsterdam och träffade Anna.
• Såg The Black Keys live.
• Missade flyget hem.
• Hyperventilerade på en flygplats.
• Var tacksam för min mamma.
• Reklammerade mitt kvitto till KLM.
• Failade stort på grammatiktentan. 
• Fattade ännu fler beslut. 
• Fick samtal från studievägledaren. 
• Gick på fest hos Ellen. 
• Tittade på Casanova hos Ellen. 
• Åkte hem till föräldrarna.
• Firade en okej jul. 
• Växjös gräddhylla fick studentbesök av mig och Sofie.
• Firade nyår med Ellen, Ida, Sofie och Yibing.

Autocorrect ställer till det igen.

Och det är ta mig tusan inte lätt att få den att skriva som man vill, fråga bara Sofie!

Nyckeltub.

Tidigare under sommaren fick jag papper i postfacket om att jag skulle få en så kallad nyckeltub installerad. Detta skulle ske vecka 26-27 någon gång under dagen.

Resultatet av detta blev sömnlösa nätter och när jag faktiskt som drömde jag märkliga drömmar om dvärgar som installerade garderober och män som stod och prisade min mikrovågsugn.

I början på juli fick jag dock meddelande om att det blivit en försening och att installationen skulle flyttas några veckor.

Idag när jag halvsov med en bok i handen vaknade jag till av borrande hos grannen. Slog rekord i att få på mig anständiga kläder som inte var en söndrig Gyllene Tider-tröja med mer hål än tyg och sedan kunde jag äntligen ta emot den trevliga mannen som utförde jobbet.

Så nu har jag en stor klump metallklump på dörren med ett ännu större lock i ful plast. Och jag kan sova lugnt igen.

Nedräkning.

Insåg idag att det är mindre än en månad kvar tills jag sätter mig på ett förmodligen trångt tåg mot Stockholm C för att möta upp min vän Anna och sedan tillbringa några dagar i stan som vi avslutar med fun. och Walk the Moons spelning på Debaser Medis. Det kändes så avlägset för bara en stund sedan, men det är ju knappt någon tid kvar. Och innan dess är det hundra saker som ska hända, däribland Idas födelsedag och tatueringsmässa. Ja, och så ska jag ju börja plugga svenska. Kanske få klart den nedrans uppsatsen också...

Hur man skaffar följare på Twitter.

Så, jag talade med mamma i telefon och bestämde mig för att hastigt dela med mig av en del av vår konversation.

Några minuter senare får jag detta i ett mail.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta tills jag gråter?