onsdag 27 oktober 2010

Mästaren lär sig av Mästaren

Luke Skywalker lärde sig av Yoda.

Daniel LaRusso lärde sig av Mr. Miyagi.

Och nu.

Emely har lärt sig av Arberesha.

Och Arberesha har lärt sig av Emely.

Typ.


Efter månader av tjat lyckades äntligen Abby dra med mig på bio. Eller ja. Jag ville gå på bio, Abby ville se The Last Airbender.

Vi slog samman våra påsar.

För att fira min födelsedag som ägt rum helgen innan bjöd bästaste Abby på mat från Hässleholms stolthet och självklart satte vi oss inne på biblioteket. Vi gillar Hässleholms stadsbibliotek. Så mycket folk, så många att göra bort oss inför. Thumbs up!

(FYI: Det behövs åtta lactrase för att jag ska kunna äta en hel ädelost och skinka.)

Efter att ha hängt vid Hassan och sedan gått runt på stan blev klockan äntligen 6 och vi begav oss till bion. Två platser i mitten på bakre raden gav oss perfekt sikt och det dröjde inte länge förrän lamporna släcktes och mörkret föll över oss och de övriga åtta i salongen.

Abby hade tidigare hotat med att skjuta mig, därefter strimla köttbitarna och fräsa dem i wokpannan om jag pratade mig genom denna filmen, så jag gjorde mitt bästa och höll käft.
(För den som inte redan vet så kan jag inte titta på en film och vara tyst. Jag skriver om dem och kommenterar ALLT! Vissa tycker det är underhållande, andra jobbigt. Jag tycker det är roligt.)

Abby däremot.

Shit.

Munnen gick i ett.

"ÅH SÅG DU DET DÄR EMELY, PRECIS SOM I SERIEN!!!"
"EMELY EMELY, TITTA TITTA TITTA! *SQUEEEE*"
"HAN DÄR, HAN ÄR JÄTTEROLIG I SERIEN"
"... OCH DE DÄR, DE KOMMER FÅ IHOP DET, BLA BLA BLA"

Jag är stolt över min gräshoppa. Hon visade mig att man verkligen blir som man umgås.

Abby pratar sig genom en film.

Och jag har lärt mig massor om Avatar.

Life's good.

våra platser

dinner

Släng dig i väggen, House!

tisdag 26 oktober 2010

Jag har världens bästa vänner...

... och här är en av dem! Lämnar hemligt paket i min postlåda och ger mig gott godis och fina SPOOONS!!






SOFIA

måndag 25 oktober 2010

Dagens fel


Journalisten Anna Skarin fick nog aldrig godkänt i svenska under sin skoltid...

http://www.expressen.se/nyheter/1.2188534/knivskarning-i-stockholm

torsdag 21 oktober 2010

Dramatik i vardagen

Idag såg jag världens bästa fall.

Någonsin.

AFV-material.

Det finns en kvinna som brukar åka mellan Hässleholm och Sösdala. Denna kvinna är ganska kort och lite rund. Hon är alltid klädd i en blommig kjol, lila jacka och på armen hänger en tygkasse. Denna kvinna, eller snarare tant, kan verka harmlös men ta en noggrann titt på hennes ansikte så ser du det.

Hon vill mörda dig.

Ren ondska rinner i hennes ådror.

Eller det verkar i alla fall som det. Hennes blickar vill döda en, och speciellt om man kommer på bussen före henne. Ännu värre om du tar ”hennes” plats. Brr, jag får kalla kårar bara av att tänka på det.
Om du tror att du har sett någon få sinne på riktigt har du inte sett henne. Gosh. Där snackar vi skrika och gorma!
I alla fall, denna tantaluring, eller surkärring som jag väljer att kalla henne, åkte idag samma tåg som mig mot nordligare trakter. Hon skulle dock av redan i Osby, men tacka gudarna för det, för annars hade jag nog aldrig bevittnat händelsen som gjorde min dag!
Surkärringen gick muttrandes av tåget och ut på den hala perrongen, där hon snubblade till och sedan föll mot marken. Hon viftade med armarna som om hon försökte härma en propeller på en helikopter men hennes försök var förgäves. Tygkassen fladdrade i vinddraget och likaså den blommiga kjolen när benen lyfte från marken och hon sedan landade med en duns på den kalla isen.
Jag har aldrig skrattat så högt åt någon i hela mitt liv! Inte av sådan här skadeglädje i alla fall! Det var såå rätt åt henne.
What goes around comes around.

Bitch.

Idag har jag för övrigt suttit på ett mycket intressant seminarium, ledd av favoriten Jörgen. Vi analyserade Ernest Hemingways ”A very short story” och jag tyckte vi fick till en riktigt bra diskussion. Även om jag och Ida, kanske framför allt den sistnämnda, satt och småfnittrade för oss själva.
Efter seminariet drog jag, Ida, Ewa, Julia och Sofie in till city och placerade oss vid ett bord på Excelle för att käka pizza. Allt som allt satt vi nog där i 1 ½ timme och åt gott samtidigt som vi kastade oss mellan samtalsämnen. En riktigt trevlig eftermiddag må jag säga!

Nu sitter jag och lyssnar genom telefonen på kära gamla favorit-Abby när hon och hennes bror bitchar sig mot varandra. Detta är helt klart bättre än TV! Drama på högsta nivå! Nu lät det som om hon hotade med någon tampongparfym, vad det nu innebär…

söndag 3 oktober 2010

En vädjan

Jag vet, jag vet. Om sanningen ska fram så har jag massor av inlägg att publicera, men de ligger alla i worddokument och väntar på att bli redigerade och lite sånt. Det som fattas är tid. Så detta är ett kort inlägg där jag vädjar till er alla: ge mig lite tid. Jag vill bara få klart hemtentan och sen kan jag skriva igen. Förhoppningsvis.

Eller i alla fall orka redigera och läsa genom det jag tidigare skrivit så att jag kan publicera det någon gång.

Bah.