Autocorrect ställer till det igen.

Och det är ta mig tusan inte lätt att få den att skriva som man vill, fråga bara Sofie!

Nyckeltub.

Tidigare under sommaren fick jag papper i postfacket om att jag skulle få en så kallad nyckeltub installerad. Detta skulle ske vecka 26-27 någon gång under dagen.

Resultatet av detta blev sömnlösa nätter och när jag faktiskt som drömde jag märkliga drömmar om dvärgar som installerade garderober och män som stod och prisade min mikrovågsugn.

I början på juli fick jag dock meddelande om att det blivit en försening och att installationen skulle flyttas några veckor.

Idag när jag halvsov med en bok i handen vaknade jag till av borrande hos grannen. Slog rekord i att få på mig anständiga kläder som inte var en söndrig Gyllene Tider-tröja med mer hål än tyg och sedan kunde jag äntligen ta emot den trevliga mannen som utförde jobbet.

Så nu har jag en stor klump metallklump på dörren med ett ännu större lock i ful plast. Och jag kan sova lugnt igen.

Nedräkning.

Insåg idag att det är mindre än en månad kvar tills jag sätter mig på ett förmodligen trångt tåg mot Stockholm C för att möta upp min vän Anna och sedan tillbringa några dagar i stan som vi avslutar med fun. och Walk the Moons spelning på Debaser Medis. Det kändes så avlägset för bara en stund sedan, men det är ju knappt någon tid kvar. Och innan dess är det hundra saker som ska hända, däribland Idas födelsedag och tatueringsmässa. Ja, och så ska jag ju börja plugga svenska. Kanske få klart den nedrans uppsatsen också...

Hur man skaffar följare på Twitter.

Så, jag talade med mamma i telefon och bestämde mig för att hastigt dela med mig av en del av vår konversation.

Några minuter senare får jag detta i ett mail.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta tills jag gråter?

Låtsasmjölken som var riktig - utfallet.

Det där med laktosfri mjölk som visade sig inte vara laktosfri löste sig till sist. Stoppade kvittot i fickan, tog mjölken under armen och marscherade sedan i regnet bort till Willys. Hittade en tjej vid kassorna som följde med mig till ansvarig för mejeridisken. Förklarade vad som hänt och ja, det var ju väldigt märkligt allt. Hon gick i alla fall och tittade om det bara var jag som haft otur och fått en felplacerad mjölk eller om det fanns fler.

Det fanns det.

Och alla skannades in som laktosfria.

Tydligen hade det blivit fel hos leverantören. Det var alltså inte bara jag som varit blind. Inte heller Willys fel.

Fick till svar att de omedelbart skulle åtgärda problemet och tala med leverantören. Som tack för att jag sa till fick jag en ny mjölk och en matcheck på 50 kronor. Vi kan även säga att jag fick en ny mjölk, en låda Capri-Sonne samt lite skrammel.

Och så går jag klart hem med vetskapen om hur mycket skada ungefär en halv deciliter mjölk gör i min arma mage.

Låtsasmjölken som var riktig.

Okej, det är väl till viss del mitt fel.

Men står det en mjölk bakom den laktosfria mjölken, som står i den laktosfria hyllan, som råkar ha bättre hållbarhetsdatum än den som är framför är det väl klart att jag tar den bakom.

Att den inte var laktosfri är en annan sak. Den var felplacerad och kvittot även säger jo, det är laktosfri mjölk jag köpt.

Så säg mig, varför halvligger jag på golvet med kramp till tusen och har en vanlig Arlas mjölk med lång hållbarhet i kylen?

Årets långsammaste dag.

Åkte till stan med Ida efter nederlaget på det slagfält som kallades ekonomitenta. Vi åt, tog tid på oss, strosade runt på stan och placerade oss till slut på en bänk och lyssnade på gatumusikanter i solen. Sedan masade vi oss till Linnégallerian och när vi var klara där kände vi att det var dags att åka hem. Vi hade ju varit i stan hela dagen och det var nog stängningsdags snart.

Jo tjena.

Klockan var för tusan inte mer än tre.

Bah.

Men va fan

Lämnade in min katastroftenta på tok för tidigt. Men jag kunde verkligen inte mer. 

Och tentavakten tittade på mig med stora ögon. "Men Grebba lilla, har du slatt di?" 

Nej. Jag halkade på en matta. Och nu vill jag mest bara att golvet ska spricka och jorden ska sluka mig. 

Checkar ut.

Jävla ekonomi.

Inte riktigt.

Läkaren frågade om jag blivit sparkad. Förstod inte riktigt.

Sedan kom det fram att han syftade på mina blåmärken på armarna.

Ha, ha.

Blåmärken.

För någon dag sedan halkade jag på min badrumsmatta och när jag försökte räta upp mig för att inte falla baklänges slog jag istället i armarna i handfatet.

Aj.

Draw something.

Sofie och jag har nu sprängt 200 bilder. Det är värt en klapp på axeln!

Oktoberfest.

Inte en nykter kotte på stället, kass musik som blir riktigt svängig efter några klunkar, Aber bitte mit Sahne, dansa på bord, käka Brezel eller friterad ost, köpa en Gandalfhat, vika hattar av servetter, dansa med främlingar, vingla lite, köpa en knapp, sno en kundvagn.

Det var en ganska rolig omgång i år faktiskt.

 

Roadtrip.

Upp till Stockholm för umgänge och öl. Och kanske ett glas eller två.

Sånt som smakar gott tillsammans fastän det inte borde göra det.

1. American chocolate chip pancakes, lönnsirap och mangosorbet. Överraskande god kombination.

Nytvättade lockar. Nu passar det sig.

The Boss.

Springsteen var. Över min förväntan.

Entertainer, javisst.

Dock är jag arbetsskadad på grund av den här och jag tror inte heller jag någonsin kan lyssna på Twist & Shout ordentligt.

Men det var så värt det.

 

 

 

Bilen söderut.

 


Idolbild.

Find Dallarn.

Kristian är ganska bra på att packa faktiskt. 

Stressdag.

Allt går verkligen åt helvete idag. Vaknar sent, kladdar med en video (håll utkik på Dallarns blogg säger jag bara), hittar inga kläder, varmt som satan, hårtorken tar fyr, inga sojakorvar på Ica, jag har inte ens packat när Maria och Kristian kommer. Fan jag är inte ens hemma. Allt allt ALLT!

Vilket i sin tur ledde till denna konversation. Allt idag. Hopp var det ja.

Klippt!

Eftersom jag och Ida ändå skulle in till stan för att luncha på Donken samt ordna lite saker inför kommande projekt bestämde jag mig för att, när jag ändå var i krokarna, akutklippa mig igen. För den första akutklippningen var under all kritik. Hon gjorde visserligen som jag sa, det vill säga klippte av det värsta riset. Att hon sedan klippte det RAKT av är ju en annan sak. Så jag in på Tegnérgallerian och hitta en drop in för att få till en frisyr. Eller något.

Betydligt bättre resultat än förra gången. Och nu ser jag inte ut som jag rymt från inspelningen av Trollz.

 Före (ris + plattat ris)

 

Efter. 

Fixar och donar.

My sister went to Dortmund

... men nä, någon T-shirt fick jag inte. Men två Ritter Sport, fyra Nutella&Go samt gott bröd. Det klår ta mig tusan alla turisttröjor!

Dumma idéer.

Såå... Jag övertalade mamma att permanenta mitt hår.

För ni vet, jag har typ lockar, fast de är ganska halvdana och ser ut som dåliga korkskruvar. Inte så lätt att locka med plattång heller, har inte rätta knycken och sen hjälper inte glashåret heller. Så jag tänkte att en permanent skulle lösa problemet.

Dumt gjort.

Ris. Ris. Ris.

Och nej, inte matris. Inte heller jasminris.

Akutklippning innan tåget går hem, och en keps. En keps måste jag absolut köpa.

Tvättsvampar och babysockar.

Lunchade med Jenny i Hässleholm när vi ändå båda skulle åt samma håll, och efter det åkte vi till Maxi med vår chaufför. Alltså mamma. Mamma och jag stod länge och glodde på hårpermanent och tappade därför bort syster i tidigt skede. Förvånande nog kom vi ikapp vid kassorna där Jenny stod och dividerade med en kassörska. Tydligen hade tvättsvamparna hon planerat att köpa scannats in som babysockar för 29,90.

Babysockar. Av allt.

Om jag ändå hade filmat.

SongPop.

Klart man fixar Kansas på en sekund. Hade jag inte gjort det borde jag bli utkastad från fandomen. 

Bakryck.

Har fått ett sånt jäkla ryck och bara bakar, bakar bakar. Allt med Ritter Sport. Cheesecake med tre sorters choklad, maränger, sirapsbröd och cookies. Problemet är bara att nu vet jag inte vad jag ska göra med allt. Och eftersom jag är ensam på campus kan jag inte heller bjuda bort allt.

Lösning: spontantripp till Skåne imorgon. Tjing!

Schvish!

Så låter det när jag och mamma går i skivbutiker. Pengarna försvinner fortare än kvickt och sedan står vi där, hon med fem skivor, jag med sju. Jag ångrar ingenting.  

Finbesök.

Eftersom mammas stenåldersstereo havererat kan hon inte längre spela sina lp-skivor. Och innan den gick sönder var den inte high tech nog att spela över plattorna till mp3.

Det kan ju min stereo.

Så mamma packade ner en bråkdel av sin skivsamling och satte sig i Jennys Baguette-Kim och brummade upp till min lilla lya. Medan hon skrålade dansband och fyllde usb-minnen passade jag på att försöka mig på att baka cheesecake med Ritter Sport och hallon. Har aldrig gjort något liknande tidigare. Jag menar, vattenbad i ugnen? What the...

Men ja. Så mamma sover över och imorgon spelar vi in några skivor till, äter cheesecake och gör stan osäker. Det är i alla fall planen.

Tills dess får Strindberg hålla ett vakande öga på hennes säng.

Sötsug och uppmuntran.

Jenny övertalade mig att ta tag i mitt sötsug 21.00. Därför gjorde jag glasstårta med marängbotten och cocktailbär som dekoration.

Sen stoppade jag tårtan i frysen och där får den stå till desperata tider. För mitt sötsug är redan borta.

Fullt normalt studentbeteende.

För varma sommardagar.

Trodde jag skulle tuppa av på grund av värmeslag när jag gick upp för trappan i trapphuset. Var helt utmattad efter en promenad till Netto och tillbaka. Orsak? 27 grader, gassande sol och sex liter iste i Kånken, bitches!

Impregnerade All Stars hittar hem.

Cookies. Precis som på Subway fast hemma.

Ritter Sport och en bra måttomvandlare vad allt som krävdes för att baka dessa mästerverk. Likheten mellan dessa och cookies från Subway är så löjlig så jag vill gråta. Men det gör jag inte. För jag gråter inte över kakor. Pfft!

Biljetter till bandgig no. 4 detta år: check!

Kristianstadhäng.

Bestämde att innan det var dags att bege sig norrut igen var det värt att åka till Kristianstad och möta upp med Sofie. Vi lunchade på Ocean City med min kära moder efter att ha raidat butikerna och efter ännu en runda visade Sofie mig att det visst finns caféer i stan som inte heter Duvanders. Något jag helt missat, trots att jag hängt i Kristianstad i flera år. Fast klart, inte lika mycket som Sofie har. Och Sofie visade även att det är fullt möjligt att fastna i en jacka så till den grad att hon tvingades gå och be personalen om hjälp att ta sig loss. Och jag bara flinar.

 

Allmänt fikahäng.

Regeln är att om jag befinner mig i Skåne och har tid, och Abby befinner sig i Skåne och har tid, så träffas vi. Dumt att inte passa på. Och eftersom nämnda vän dessutom fyllde år för drygt en vecka sen var det inte mer än rätt att vi träffades för en fika. Om inte annat fick jag chans att dumpa min present, som var mer än uppskattad. Och nu ångrar jag lite att jag inte köpte en likadan åt mig själv. Att jag köpte två andra i samma modell men andra motiv, det håller vi tyst om.

 

Det fina med Subway i Hässleholm

1. Dricka serveras i pappmugg. Därmed tusen gånger godare.

Doften som retar näsan flera kvarter bort.

Jasminbusken i vår trädgård. I full blom. Är det någon doft som är tidig sommar för mig så är det den.

Midsommar.

Precis som vanligt tillbringas midsommarkvällen hos moster och farbror som bjuder på potatis, sill (läs: sesamnuggets), snaps, jordgubbar med glass och grädde, annan sprit och diverse historier och allmänt struntprat. Närvarande var till slut alla systrarna och Maria presenterade Bamse, som antagligen lär hänga kvar längre än vad Anton gjorde. 

För övrigt lyckades jag ta världens bästa bild av min kära moder/moster/faster/gudmor men laddar jag upp den skriver jag under kontraktet som ger henne full rättighet att plocka fram giljotinen. Så jag låter bli. 

Familia med familj.

Eftersom jag åkt ner till Skåne för att fira midsommar med familjen betyder det inte att jag enbart tänker sitta framför TV:n och glo på QI. Okej, nu är det visserligen just det jag mest gör när jag åker ner, men nä. Jag kan faktiskt göra andra saker också.

Som att åka med mamma, syster och, enligt mig, svåger till Familia för att bråka med idioterna på Phone House. Fast först en runda till Ängelholm för att hälsa på tatueraren (och än en gång, samma reaktion som Pavlovs hundar (fast jag dreglar inte när någon slår med en stämgaffel, men principen. Principen)) och så bytte jag, efter ett evigt letande efter rätt tjocklek, nya piercingsmycken i öronen. Vilket redan nu gör skillnad, för efter allt jäkla strul jag haft med var och skit så var detta sista försöket innan jag tänkt låta hålen växa igen. Så all cred till Jesper på Big City Tattoo i Ängelholm som grävde fram 1,2mm till mig, trots att han håller 1,6mm som minimum.

Det roligaste på Familia är förresten speglarna vid toaletten. Billigare än lustiga huset. Och mamma ser ut som en liten gumma. Jenny och jag ser, ja va fan, vi ser bara allmänt konstiga ut.

 
 

Drömhem.

Om jag någonsin blir så extremt lat så jag bestämmer mig för att aldrig resa mig ur sängen, då vill jag ha en sån här säng. Med frys under. Tack IKEA för att ni planterade den bilden i mitt huvud!

 

Betingning.

Vaknade på tok för tidigt (för att vara en student med sommarlov) av att syster ringde. "Du, jag sitter på Båtsmannen och lunchar nu och tänkte gå och pierca mig sen, vill du hänga med?". Tja jo, det kunde jag väl.

Så jag slängde mig på cykeln, parkerade och lyckades välta Berit över mig så jag skrapade upp låret, och gick sedan för att möta Jenny. Fast ingen dök upp. Och ingen svarade i telefonen. Så jag slog mig ner på en bänk på Storgatan och tittade förbryllat på en amatörfotograf som försökte få en hopplös modell att puta lite extra med bakdelen. Okej. 

Jenny dök i alla fall upp efter en stund, och efter att ha bråkat med bankomaten tog vi oss till Old Sailor Tattoo. Förra gången vi var där blev det ju ingenting, eftersom de tydligen inte hade rätt smycke i lager.

Impulser är bra ibland. Som detta. Fast det sved i både hjärta och framtida bankkonto när vi gick ner i källaren för att köra nålen genom örat. Först passerade vi tatuerarna. Pavlovsk betingning direkt. Det jäkla surret från tatueringsmaskinen sätter igång ett kliande i hela kroppen och allt inom mig bara skriker. Och det känns lika surt varje gång jag går därifrån utan något. Och sedan har vi ju själva proceduren med att pierca. Visserligen är jag inte jättesugen på att skaffa en i örat; jag är ganska nöjd med mina fem "vanliga" hål faktiskt, men läppen. Ja, det vore trevligt. 

I alla fall, efter att den trevliga piercaren som inte hade några tatueringar på fötterna gjort sitt och tagit betalt blev det ett hastigt avsked då Jenny liftade hemåt med sina arbetskamrater. Och jag gick till Telia och köade en timme. Och cyklade till Samarkand för att köpa något skumt japanskt till Sofie. Allt som allt en fruktsam dag. 

 

Rostade tekannor med ost och marmelad.

Matvanor från förr.

När jag var yngre och mamma bakade till födelsedagar så fanns det vissa saker som var standard. Medan min moster alltid bjöd på Joakimkaka och vaniljbullar gjorde mamma nästan alltid kanelbullar, chokladbröd och sirapsbröd. Eller sirapskakor heter de kanske? Och rulltårta brukade hon också göra...

I alla fall, de där kakorna skulle ju sparas till kalaset, alltså fick vi inte äta allt för många när de var nybakade. Bara smaka förstås, för att se om de blev bra.

Dealen blev till slut att alla kanter fick ätas direkt efter att de svalnat en smula, resten hamnade i en burk och plockades sedan fram i samband med tillställningen.

Kanterna var alltid de bästa med hela bakningen. Det andra var liksom inte hälften så gott.

Ikväll har jag varit så otroligt uttråkad. Så jag gjorde det jag är bäst på; köpte hem mer socker, slog upp en sida på måfå i kokboken och började baka. Förutom en stor form muffin (jag orkade inte leta upp muffinsformar så jag slängde smeten i en stor lasagneform och sedan in med allt i ugnen) föll slumpen på sirapsbröd.

Och för att vara första försöket blev de ganska bra.

Och nu har jag provsmakat på kanterna och låter resten ligga i en burk till desperata tider. Precis som förr.

Påminnelser.

Efter en olycka som involverade ett inlägg på Facebook, apelsinjuice och min kära Wystan bestämde jag mig för att det var dags att försöka styra upp situationen och rädda min stackars klistriga laptop. Därför pryder numera denna lapp skärmens högra hörn. Om den sedan kommer hjälpa är upp till bevis.

Jag la HYTTOR för 48 poäng.