Ett inlägg för att promota en modeblogg som idag har hamnat på en helt ny nivå.

Det är valborg. Dallarn har en outfit för såna festligheter. Klick klick. 

Jag skrattar så tårarna sprutar. 

Gammal kärlek.

För inte så många år sedan andades jag The Offspring. Jag antar att jag fortfarande gör det till en del; jag äger alla album, en del merchandise och jag kan sjunga med i alla låtar utan vidare ansträngning. Jag kan rabbla bandmedlemmarna och vet hur många kameror det krävdes för att spela in videon till (Can't Get My) Head Around You. Likaså när alla album släppts. I vilken ordning. Till stor del vilken ordning låtarna kommer.

I alla fall.

I lördags var det premiär för deras nya singel från deras kommande album. Låten heter Days Go By men jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Jag är väldigt förtjust i deras förra album, Rise and Fall, Rage and Grace, och jag antar att jag har haft ganska höga förväntningar som just nu inte är uppnådda. Jag får väl hoppas att singeln är en sån som växer eller att resten av albumet rockar. För jag vägrar ge upp ett av mina favoritband genom tiderna.



Och faller detta inte i smaken slänger jag in en gammal klassiker från guldåren 94-95.

Patrick.

Rorschach har gått i graven. Jag minns första gången jag tog upp honom och allt kändes så rätt. Hur fingret bara gled över skärmen och världens fanns i min hand.

Men samtidigt som beskedet om att Rorschach inte kommer tillbaka fick jag ett annat besked.

"Du får en ny."

Vit.

Med ett nästan TARDIS-blått skal och lika mjukt skärmskydd som Rorschach hade, om inte mjukare.

Jag kallar honom Patrick.

Och efter bara några få timmar är han redan min värld. Backup från Rorschach men inte lika repig. Min min min.

Det känns skönt att vara en del av civilisationen igen. Och slippa skriva sms i caps.

Lagom berusad och glad för allt.

Nyss hemkommen från 20-årsfest hos Ellen, utgång till Stallarna och efterfest hos Tobbe, och nu ligger Julia i sängen och snarkar medan jag väntar på en länk till senaste avsnittet av Supernatural. Hade sjukt roligt hos Ellen och minst lika trevligt på Stallarna där Landstinget spelade, ett band som kan vara avkomman av ett random punkrockband och Gyllene Tider. Jag säger inte att det är dåligt.

Kvällens trevligaste var Iron Man som drack på och när vi sedan hamnade på efterfest med Tequila och Guitar Hero var han förnuftig nog att dricka en halv cider innan han gick över till ett glas Bakis och någon liter vatten. Störtskön kille!

Om ungefär sex timmar öppnar Telia fast jag lugnar mig en timme eller så innan jag hämtar upp min förlorade lem. Så kan jag vinka av Julia och säga hejdå innan hon bosätter sig i England för ett tag. 

En Starbar kallar. Farväl. 

DETTA INLÄGG ÄR HELT I CAPS OCH NI KAN INTE STOPPA MIG.

NEJ DET KAN NI INTE. FÖR SMINKET RINNER OCH TÅRARNA LIKASÅ OCH OM NÅGRA MINUTER KOMMER JULIA OCH SEN GÅR VI OCH FIRAR ELLEN SOM FIRAR 20. MEN DET ÄR INTE DET.

FICK MAIL FRÅN TELIA.

MIN ÄLSKLING ÄR TILLBAKA I BUTIKEN.

DENNA LYCKA JAG KAN INTE MER

RORSCHACH BABY! JAG HÄMTAR DIG IMORGON KLOCKAN 10!

Lay's.

Jag måste erkänna att jag föredrar Lay's framför de andra chipssorterna som finns i butik här i krokarna. De är liksom så mycket lättare att tugga. Sen om de är av bättre kvalité egentligen vet jag inte, men ser jag ut som någon som tänker på vad jag stoppar i mig?

Jag kan i alla fall inte klaga på storleken. Jag menar, detta är ju sjukt.

Slängde in en bild på en med hål i också.  För inte nog med att det är gott, det är underhållning i en påse också!

Tack Netto för att ni hade några påsar kvar.

IKEA

For till Älmhult med Ida, Sofie och Ellen och efter att ha skrattat oss upp för trappor och sett Dallarn rulla nerför trappor like a boss kom vi fram till dagen mål, IKEA. Vi satt i fåtöljer och drömde om våra framtida hem, tittade selektivt på samma man som sprang förbi, sjöng Roll the Dice och åt kyckling och köttbullar i cafeterian. Fast mest hängde vi på sängavdelningen. Ida och jag hittade de skönaste kuddarna någonsin och plötsligt blev det jobbigt att resa sig upp. Därför tog vi två Gosa Hassel vardera och stoppade i våra gula kassar. Och jag som inte skulle köpa något som var större än att det gick ner i Kånken...

Hittade fönsterlampor och burkar till skafferiet men de får vänta tills jag tar mig till Älmhult en annan dag, gärna när mamma har bilen med sig och kan frakta min framtida CD-hylla. Däremot tog jag med mig både nya sängkläder och äppelpaj hem, så jag kan äta upp den förbannade vaniljsåsen som står och tar plats i min kyl. 

Ikea är ganska bra ändå. Fast framför allt har de god kyckling.