Cookies. Precis som på Subway fast hemma.

Ritter Sport och en bra måttomvandlare vad allt som krävdes för att baka dessa mästerverk. Likheten mellan dessa och cookies från Subway är så löjlig så jag vill gråta. Men det gör jag inte. För jag gråter inte över kakor. Pfft!

Biljetter till bandgig no. 4 detta år: check!

Kristianstadhäng.

Bestämde att innan det var dags att bege sig norrut igen var det värt att åka till Kristianstad och möta upp med Sofie. Vi lunchade på Ocean City med min kära moder efter att ha raidat butikerna och efter ännu en runda visade Sofie mig att det visst finns caféer i stan som inte heter Duvanders. Något jag helt missat, trots att jag hängt i Kristianstad i flera år. Fast klart, inte lika mycket som Sofie har. Och Sofie visade även att det är fullt möjligt att fastna i en jacka så till den grad att hon tvingades gå och be personalen om hjälp att ta sig loss. Och jag bara flinar.

 

Allmänt fikahäng.

Regeln är att om jag befinner mig i Skåne och har tid, och Abby befinner sig i Skåne och har tid, så träffas vi. Dumt att inte passa på. Och eftersom nämnda vän dessutom fyllde år för drygt en vecka sen var det inte mer än rätt att vi träffades för en fika. Om inte annat fick jag chans att dumpa min present, som var mer än uppskattad. Och nu ångrar jag lite att jag inte köpte en likadan åt mig själv. Att jag köpte två andra i samma modell men andra motiv, det håller vi tyst om.

 

Det fina med Subway i Hässleholm

1. Dricka serveras i pappmugg. Därmed tusen gånger godare.

Doften som retar näsan flera kvarter bort.

Jasminbusken i vår trädgård. I full blom. Är det någon doft som är tidig sommar för mig så är det den.

Midsommar.

Precis som vanligt tillbringas midsommarkvällen hos moster och farbror som bjuder på potatis, sill (läs: sesamnuggets), snaps, jordgubbar med glass och grädde, annan sprit och diverse historier och allmänt struntprat. Närvarande var till slut alla systrarna och Maria presenterade Bamse, som antagligen lär hänga kvar längre än vad Anton gjorde. 

För övrigt lyckades jag ta världens bästa bild av min kära moder/moster/faster/gudmor men laddar jag upp den skriver jag under kontraktet som ger henne full rättighet att plocka fram giljotinen. Så jag låter bli.