Låtsasmjölken som var riktig - utfallet.

Det där med laktosfri mjölk som visade sig inte vara laktosfri löste sig till sist. Stoppade kvittot i fickan, tog mjölken under armen och marscherade sedan i regnet bort till Willys. Hittade en tjej vid kassorna som följde med mig till ansvarig för mejeridisken. Förklarade vad som hänt och ja, det var ju väldigt märkligt allt. Hon gick i alla fall och tittade om det bara var jag som haft otur och fått en felplacerad mjölk eller om det fanns fler.

Det fanns det.

Och alla skannades in som laktosfria.

Tydligen hade det blivit fel hos leverantören. Det var alltså inte bara jag som varit blind. Inte heller Willys fel.

Fick till svar att de omedelbart skulle åtgärda problemet och tala med leverantören. Som tack för att jag sa till fick jag en ny mjölk och en matcheck på 50 kronor. Vi kan även säga att jag fick en ny mjölk, en låda Capri-Sonne samt lite skrammel.

Och så går jag klart hem med vetskapen om hur mycket skada ungefär en halv deciliter mjölk gör i min arma mage.

Låtsasmjölken som var riktig.

Okej, det är väl till viss del mitt fel.

Men står det en mjölk bakom den laktosfria mjölken, som står i den laktosfria hyllan, som råkar ha bättre hållbarhetsdatum än den som är framför är det väl klart att jag tar den bakom.

Att den inte var laktosfri är en annan sak. Den var felplacerad och kvittot även säger jo, det är laktosfri mjölk jag köpt.

Så säg mig, varför halvligger jag på golvet med kramp till tusen och har en vanlig Arlas mjölk med lång hållbarhet i kylen?

Årets långsammaste dag.

Åkte till stan med Ida efter nederlaget på det slagfält som kallades ekonomitenta. Vi åt, tog tid på oss, strosade runt på stan och placerade oss till slut på en bänk och lyssnade på gatumusikanter i solen. Sedan masade vi oss till Linnégallerian och när vi var klara där kände vi att det var dags att åka hem. Vi hade ju varit i stan hela dagen och det var nog stängningsdags snart.

Jo tjena.

Klockan var för tusan inte mer än tre.

Bah.

Men va fan

Lämnade in min katastroftenta på tok för tidigt. Men jag kunde verkligen inte mer. 

Och tentavakten tittade på mig med stora ögon. "Men Grebba lilla, har du slatt di?" 

Nej. Jag halkade på en matta. Och nu vill jag mest bara att golvet ska spricka och jorden ska sluka mig. 

Checkar ut.

Jävla ekonomi.

Inte riktigt.

Läkaren frågade om jag blivit sparkad. Förstod inte riktigt.

Sedan kom det fram att han syftade på mina blåmärken på armarna.

Ha, ha.

Blåmärken.

För någon dag sedan halkade jag på min badrumsmatta och när jag försökte räta upp mig för att inte falla baklänges slog jag istället i armarna i handfatet.

Aj.