tjugofemte april nittonhundranittiofyra

Det är nästan patetiskt hur jag verkligen inte kan släppa vissa saker. Sånt som för andra är sekundärt.

Som idag. 

Även om jag inte tror att det egentligen spelade någon roll.

Alla dagar var statiska. Andas, äta, sova. En livsfilosofi jag avundas. 

Så han kanske inte firade, men det gör jag för jag glömmer inte. 

En 17-årsdag som inte var så märkvärdig. En 18-årsdag som aldrig upplevs. 

Idag pluggar jag kreativt skrivande på UB med Wystan. Och minns.

Grattis Puttis. Kanske den viktigaste komponenten i den helhet som kallas min barndom.