måndag 26 juli 2010

Snart...

... är det dags att gå upp och fixa det sista jag och Anna lämnar Skåne för en vecka. Saker och ting har lugnat sig lite här hemma så jag känner en liten gnutta hopp om att det faktiskt kan bli en vettig vecka. Håll tummarna!

I alla fall, jag kommer inte vara kontaktbar förrän tidigast söndag morgon, så försök inte nå mig. Varför ni nu skulle vilja det är en annan femma, men man vet aldrig.

Ha're gött wherever you are!

(Jenny jag kommenterade mitt 2:a inlägg och skrev korta instruktioner. Du kan ju se om de hjälper haha)

söndag 25 juli 2010

Just nu...

... ser jag inte fram emot att åka till Gotland. Igår råkade två av hushållets medlemar i verbalt slagsmål, och i true Fredman-style så fortsätter de att bråka genom att försöka tiga ihjäl varandra, alternativt bränna hål med blicken. Problemet är bara att det påverkar inte bara dem utan även oss andra, och tyvärr mer resten av hushållet än övriga familjen som redan har flytt fältet.

I såna här lägen vill jag verkligen flytta.

Jag tvivlar på att läget kommer bli bättre mellan de två parterna och allt jag kan göra är a) hålla mig undan eller b) ge mig in i striden. Båda alternativen är riskabla men jag väljer ändå alternativ a och hoppas på det bästa. Om jag lägger mig i är det nämligen lätt hänt att jag tvingas välja sida och det vill jag inte, för ärligt talat; vem vill välja mellan sina familjemedlemmar? Inte jag i alla fall, inte när det inte finns någon som har rätt eller fel.

Allt jag kan (och vågar) göra är att vänta på att stormen ska dra förbi. Är ganska säker på att ett verbalt slag mot ansiktet lurar i skuggorna för min del också, och det för att jag är passiv och inte vågar göra något. Jag antar att det är smällar man får ta.

(förlåt för att det blev ett sånt gnälligt inlägg, men ibland måste man bara få saker ur sig)

En förfrågan

Skulle en viss syster till mig vilja lägga till mig som trovärdig läsare till sin blogg? ;)

lördag 24 juli 2010

Pennor & Punk

Då var det äntligen dags för första inlägget! Den gamla bloggen läggs ner då den är kopplad till en hotmail som inte existerar längre, vilket försvårar inloggningen. Det enda logiska var därför att skapa en ny och koppla den till min gmail, och så föddes http://naminanu.blogspot.com/. (Namnet är tagit efter en låttitel, har ingen aning om vad det betyder och det tror jag inte gubbarna i Genesis vet heller, haha) Jag kan inte lova något, men med tanke på att skrivlusten börjar komma smygandes igen så kanske det kan bli lite regelbundna uppdateringar. No more writer's block!

En annan anledning till att det kanske kan bli fler uppdateringar är för att det faktiskt börjar hända saker i mitt liv. Hela våren var rutinmässig rakt igenom; gå till skolan, äta, plugga, gå till skolan, äta, plugga, gå till skolan, äta, plugga, sova. Ja, jag skriver bara "sova" en gång för mycket mer blev det inte. Max 3 timmar på en natt om jag hade tur. Oftast blev det 3 timmar på 3 dagar. Det är fortfarande så till en viss del, men sen studenten har jag tillåtit mig själv att slappna av lite.

Studenten ja. Usch vad jag känner mig gammal! För inte så länge sedan följde mamma mig till förskolan och nu tar jag mina första riktiga stapplande steg ut i vuxenvärlden. Skrämmande!

Igår bar det av till Växjö med Jenny i släptåg (eller ja, vem som släpade vem är oklart) för att ta en närmare titt på just min framtid i vuxenvärlden. Växjö universitet är ingen främling men öppet hus gav mig chansen att få en inblick i vad som verkligen döljer sig bakom fasaden, bokstavligen talat. Efter att ha krånglat med tåget som stannade mitt ute i skogen för att byta glödlampa hamnade vi i Alvesta och tog oss sedan därifrån vidare till Växjö med buss. Väl framme var det bara att byta till stadsbuss 7 och vips var vi på campus och en privat guidad tur vändade. Vi sprang igenom pelarhuset där jag förmodligen kommer tillbringa lite tid och likaså biblioteket. Vi sprang även genom huvudbyggnaden och sedan vidare ut på campus för att titta på en del lägenheter. Jag måste säga att det är himla smidigt att ha med sig en egen guide som dessutom inte pratar som om denne har ett kvastskaft uppkört någonstans, och sen är det nog ganska kul för Jenny som för en gångs skull får skryta med sina orienterande kunskaper (nämnda syster är inte vidare känd för sitt fantastiska lokalsinne om jag säger så).

När man har en personlig guru behöver man inte lägga så mycket tid på att fråga lokalbefolkningen om råd, men i vår jakt på gratispennor gav vi oss in i djungeln och försökte spela oskyldiga medan ögat förrådde och blicken föll på bytet. I ett försök att distrahera försökte jag att ställa intelligenta frågor och Jenny, ja hon behövde inte fråga något, för det var snarare så att personalen frågade henne om vad hon skulle läsa för kurser. Att hon sedan examinerades för 1 1/5 år sedan talar vi inte om. Det var i alla fall underhållande och gav oss en ursäkt att komma nära pennorna som snart lämnade bordet och landade i påsen. Förutom innehållet i goodie-bagen (som för övrigt innehöll bland annat en frisbee (i Jennys fall en badboll)) lyckades jag snatta åt mig en bläckpenna och två stiftpennor. Inte så många kan tyckas men va fan, jag kommer hänga där mer, det kommer fler tillfällen att snatta pennor! Gratis är gott och pennorna med texten Linnéuniversitetet gör sig ganska bra bredvid min vita penna från Linnéskolan.

Efter fika hemma hos Martin och Anna begav vi oss hemåt vid 3 och halv 5 satt jag på bussen hem. Väl hemma blev det ett kort samtal med Abby som höll på att packa inför Makedonien. Det kändes lite svårt att lägga på; my partner in crime kommer ju trots allt inte att komma hem förrän om en månad ungefär och några dagliga telefonsamtal kommer det inte bli. Bra för mobilräkningen dock, haha!

Kvällen tillbringades sedan på KB i Malmö där Bad Religion spelade efter två halvkassa förband. Både Anna och jag hade glömt öronproppar så därför kunde vi inte stå i mitten men längst fram vid kravallstaketet och sedan på hörnan åt vänster stod vi, och shit vilken bra sikt vi hade! Okej, jag såg inte mycket av Brian Baker och Brooks såg jag bara när de gick på scenen, men jag antar att han satt och trummade på som vanligt! Det var tredje gången jag såg BR live men jag måste säga att detta var nog den bästa konserten ever! Det går inte att jämföra detta gig med dem på West Coast Riot. Festival i all ära, men detta... wow!

Jag må ha varit trött som tusan och det ringde i öronen hela natten men det var det ta mig tusan värt, för när man väl står där och känner hur kroppen rycker till rytmen och allt annat i världen glöms bort, då känner jag mig hemma.

Eftersom jag tvingades duscha mitt i natten (vi kom hem vid halv 3 och min tröja hade färgat av sig så jag var helt blå runt halsen) kom jag inte i säng förrän 4 och sen tog det ju lite tid att somna på grund av tjutandet i öronen. Vid 9 kom mamma och väckte mig så idag har jag, halvsovandes, tagit mig runt i Kristianstad och inhandlat några saker inför Gotland. Få se hur det kommer gå; jag har inte allt för stora förväntningar även om jag tror att det kommer bli kul.

Nu känner jag mig duktig som har lyckats knåpa ihop ett inlägg, yay 4 me! Får se om jag orkar möblera om lite i bloggen eller om jag sover en stund istället. Det låter ganska lockande faktiskt...