Hipp hurra!

17 år och lika mycket kattunge nu som då.

Mamma M...

Efter att konserten på SVT2 avslutats följer denna konversation:

Gillar skarpt att mamma håller koll. Speciellt med tanke på att hon har pratat om skivan i flera månader tidigare.

Men nu ska jag i alla fall kopiera skivan åt henne. Två exemplar; en skiva till stereon där hemma och en till att ha i bilen. Bara för att jag är en så snäll och väluppfostrad dotter.

En solig söndag

Enligt temperatur.nu är det 22.3 grader ute i city idag. Och var är jag då?

Jo, framför datorn, inomhus, och försöker klämma fram en hemtenta på en sisådär 6 sidor.

Känns även otroligt konstigt att vara ensam på campus. Jag menar, de flesta har åkt hem och de enda levande själarna jag sett har varit 7x2 Bloods 'n' Crips som hänger på basketplanen (som vanligt) samt två tjejer som bestämt sig för att ha picknick en bit från mitt fönster. Tack för att ni inte sitter precis under det i alla fall!

När det väl är fint väder, varför har man alltid saker som ska göras inomhus?

(och nej, jag kan inte släpa ut datorn. Amilo har inte så värst lång livslängd utan sin sladd.)

Vill även tala om att jag gillar min mamma. Trots att hon kan reta gallfeber på mig så är hon så söt. Speciellt när hon skickar ett meddelande bara för att tala om att jag ska titta på TV ikväll. Känns bra att veta att hon inte glömt bort mig än.

Saker jag kommer sakna när jag 16.40 sätter mig på tåget igen:

- Mamma.
- Puttis.
- Puttis som gnäller i köket.
- Mamma som serverar kattmat med orden "varsågod, kattjävel!"
- Puttis som ratar maten och springer till korgen där han vässar klorna.
- Puttis som tittar på mig med sina torskögon och ger ifrån sig ett hjärtskärande skri för att sedan dundra upp för trappan med slutdestination min kudde.

- Disney Channel.

Frontierland

Har precis avslutat senaste avsnittet av Supernatural, eftersom CW krånglade i natt. Det var en surmulen Emely som gick och la sig efter att ha krånglat med två datorer i nästan en timme.

Tja ja, ett mycket bra avsnitt som vanligt. De har verkligen fått till det med säsong 6...

Jag menar, poncho.

PONCHO!

"Is it customary to wear a blanket?"

Och mamma pratar med Puttis i köket. Det lilla livet ska visst få ett ägg, bara för att det är påsk. Som om att han inte brukar få det.
Fail mamma, fail.

Social men utan vaniljsås, tack!

Varje gång jag åker söderut tillbringar jag minst 10 timmar med tönten på bilden ovanför. Denna gång var inte annorlunda.

Vi styrde igår stegen mot Malmö, mer specifikt Entré, där vi handlade och käkade indiskt. Nom nom nom ouff gott. Som vanligt var vi seriösa som vilken annan 3-åring som helst och skrattade mest vart vi än gick, trots att vi båda var otroligt trötta. Vi piggnade dock båda till på resan hemåt, då vi experimenterade med solglasögon, shakade på våra platser till "Do me" och skapade allmänt kaos i kupén. Undrar om de kanske hellre ville höra mig sjunga "Carry on my wayward son"...

Idag har jag hängt med Soffi en stund under morgonen innan Mami, Fader och jag begav oss till Äcklelljunga för att hänga med Jenny med respektive. Soffi är en av mina äldsta vänner och därför skär det lite i mitt hjärta när jag nu inser att jag inte har någon bild på henne sen studenten. Skandal ju!

I alla fall, vi spelade Rock Band och pratade strunt några timmar, och jag måste säga att Ramblin' Man med The Allman Brothers Band är för jäkla bra, vare sig man kör den på Rock Band eller hör den när man glassar i solen. Så lyssna på den för tusan!

I Örkelljunga gjorde vi inte mycket mer än fika och prata. Och jag lyckades ta sönder Andrés ena äggvärmare. Fast han äter ju vaniljsås till kladdkaka, så jag ser detta som min protest. Vaniljsås till kladdkaka, men nä usch. Den där tysken och hans matkombinationer...

Carry on my wayward son

Senaste favoritlåten har suttit inpräntad i flera dagar nu. Och visst gick den varm på resan hem idag! Dock kan varken jag eller Sofie mer än refrängen ordentligt, så det blir till att ligga i hårdträning hädanefter!

Måste säga att det var mycket trevligt med sällskap på tåget idag. Ser fram mot Stockholmsresan om några veckor!

Har precis vinkat av Sofie och det skrangliga pågatåget vars namn jag glömt, och sitter nu på stadsbiblioteket och väntar på Jenny. Detta är alltså det mest seriösa jag kommer göra idag. För så fort min kära syster anländer kommer min mentala ålder sjunka ännu lägre. Alla spärrar, *POFF* borta.

Jag älskar att göra stan osäker med Jenny KAIIJ Fredman. Höhö. (Orkar inte skriva ut alla mellannamn, officiella som inofficiella).

Har förresten färdigställt min spellista med musik från Supernatural. Mest rock men även en liten klick country, rap och pop. Jag menar, Chris De Burgh och Céline Dion? What? Passar inte riktigt in i resten av spellistan.

I alla fall, för den som vill lyssna. Just press "play".

När alla vännerna gått (åkt) hem.

Efter en två fullkomligen galna dagar är det med en viss lättnad som jag plockar fram Mao och ser chipssmulorna försvinna från mattan i rasande fart. Otroligt roligt har det varit i alla fall, så jag städar med ett leende på läpparna!

I fredags kom Abby med mamma på besök. Visserligen började vistelsen med att hon grundlurade mig och fick mig att tro att hon var vilse i Växjö, medan hon egentligen stod på parkeringen utanför huset. Inte okej när Emely i detta fall är hönsmamma.

Vi gick på husesyn och det tog säkert en 15 sekunder eller så, sedan började vi plocka upp mikron. That's right, jag fick en mikro av min albanska familj! Det och en stor chipspåse, Abby style. Jag vet visserligen inte vad jag ska använda mikron till, men är ändå oerhört tacksam för den. Den är betydligt mer användbar än kaffebryggaren i alla fall.

Efter det begav vi oss på en liten tur runt campus, och vi kikade på salarna i H-huset innan vi gick vidare till biblioteket, som verkade göra ett stort intryck på Abby. Linnéuniversitetet i Växjö är alltså numera godkänt av de alla jag vars åsikt jag bryr mig om.

Efter lunch på Maestro gick vi sedan hem för att titta på Änglar och Demoner. Eller ja, jag och Abby tittade lite men mest pratade vi historia och litteratur. Nënë passade på att testa min fåtölj och sov gott under filmens gång. Vid 5 sa vi hej då och jag började mentalt förbereda mig inför morgondagen.

Igår var det alltså dags för det sedan tidigare bestämda Hangover/SPN-dagen. Jag började dagen med att hämta min lagade datorn på Samarkand, och slapp undan David Fail denna gång. Därefter mötte jag upp med Julia på stationen och väl tillbaka var vi hungriga som vargar och väntade mest på att Sofie skulle dyka upp. Ida har dragit till Vasa och kunde därför inte vara med, men eftersom Julia var gullig nog att köpa Hangover kan vi dra igång den fler gånger!

I alla fall, vi började med Hangover med pizza och cola, och det finns inte ord för hur mycket jag älskar den filmen.

Alan.

Stu.

Alan.

Mr Chow.

Alan.

Alan.

När Hangover var klar och energidrycker inköpta satte vi igång med vårt marathon. Eller ja, Best of (enligt Emely)-marathon är nog mer korrekt. Vi följde ju trots allt vår (läs: min) lista nästan till punkt och pricka. Förutom att en del fick strykas.

Och Sofie skulle plugga medan Julia och jag satt klistrade framför tv:n.

Så blev det inte riktigt.

Fast jag spelade upp en ganska bra scen ur Camus Främlingen. Det var kanske till lite hjälp.

Runt halv 2 bestämdes det att Sofie skulle sova över. Supernaturalkvällen blev alltså ett pyjamasparty.

Ett pyjamasparty där sömnen tog över vid 6 på morgonen, efter Changing Channels och säsong 5:s bloopers.

Följde några få timmar senare Sofie hem och tog en sväng runt campus för att rensa huvudet och få frisk luft. Väl tillbaka i lägenheten har Julia fortsatt med SPN och efter en snabb frukost försvann även hon vid lunchtid. Så nu sitter jag här. Otroligt avslappnad trots att jag vet vad som väntar.

De två kommande veckorna kommer inte bli alltför roliga. Jäkla tur jag har er alla som gör mina dagar. Syster som vän.

Fan.

Glömde bort dagens datum.

13 april.

Mammas födelsedag.

Fan.

Grattis mamma. Vi ses när skammen har lagt sig.

A bit of Fry and Laurie på min TV ikväll.

Heat of the Moment

Sitter i sängen och skriver ner lite anteckningar om dikterna.

I bakgrunden surrar tv:n så oskyldigt.

Tills jag hör Heat of the Moment med Asia.

...

...

...

*GASP*

No way in hell att jag tänker gå och lägga mig nu! Det får svida senare!

Och idag är det faktiskt tisdag! Kan det bli mycket bättre??

(Mjo det kan det förresten. Fredag. Men jag klagar inte, för dagen kan inte börja bättre!)

IT WAS THE HEEEEEEAT OF THE MOOOOOMEEEEEENT!

Vart är humorn på väg?

Jag älskar dig ändå.

Åh, förresten!

Min syster, som här muppar sig på min student, fyller år idag. Och jag sitter här uppe. Mer än 14 mil ifrån, enligt Eniro.

Jenny, hör min sång från ett soligt Växjö och stort grattis till ett år närmre pensionen!

Okej, du slipper min sång. Stevie Wonder gör det så mycket bättre!

GRATTIS!

Och vykort och andra gratulationskort är överskattade. Windows MovieMaker och Paint über alles!

Vi tycker inte om Hotel California...

Holding a grudge??? Us??? NOOOO!!

(Jag satt och lyssnade på Say you, say me med Lionel Richie och Anna dissade mig. Jag gick sedan för långt.)

Dagar man borde dra täcket över huvudet...

och bara somna om. Idag är en sådan dag. Eller så är det bara mig det är fel på.

7:00 startade min tvättid.

7:13 kom jag in i tvättstugan efter att ha kämpat med det förbannade låset. Jag laddade maskinerna, lämnade tvättstugan olåst och sprang upp till lägenheten för att hämta A rose for Emily. Nerför trappan, spring spring spring och in i tvättstugan och låser in mig själv.

Tiden går. Läser tre sidor. Hör sedan en duns och plötsligt är golvet blått. Trögt nog hade jag ställt sköljmedlet ovanpå en tvättmaskin, och när den sedan satte igång började flaskan sakta röra sig mot kanten i takt med vibrationerna. Jaja, bara att torka upp antar jag.

Ställer, dumt nog, tillbaka sköljmedlet på tvättmaskinen och plockar fram moppen. Medan jag fyller hinken med vatten för tredje gången hör jag ännu en duns.

En gång till.

Bara att börja moppa igen. Och nu ställer jag sköljmedlet borta vid strykbrädan.

Tar ut tvätten. Går bort mot torkskåpet. Lyckas slänga med armen och välter, så klart, ner sköljmedlet igen.

Nu ligger det lilla som var kvar i flaskan i soptunnan nere i tvättstugan och det stinker sköljmedel där nere. Och lägenheten är överhopad med kläder som hänger på tork.

Jag borde kanske dra täcket över huvudet och somna om, fast det känns inte allt för lockande när jag tänker efter. Ett fuktigt täcke är ingen hit precis.

Första pölen

Andra. Jag vet. Klumpigt.