Hur tjänar hon pengar?

Självklart skenade min fantasi iväg när jag såg denna banner och jag är helt övertygad om att det där jobbet involverar vågade arbetskläder, men det är ju bara min åsikt. Så, titta på bannern själv och fundera över hennes karriär!

Vad tror ni att den arbetslösa mamman jobbar med online för att tjäna 48 896 kronor/månad? Arbetar även dottern med det? Som sagt, det är bara att spekulera, för jag tänker då rakt inte klicka för att ta reda på det!

"That's the power of Pine-Sol, Baby!"

Helt ärligt.

Jag satt och tittade på CBS över nätet (något som jag gjort i några veckor nu då jag har gått och förälskat mig i en jävla såpopera. Hur medelålderskris är inte det?) och är det något jag har lärt mig så är det att det är reklamavbrott var sjunde minut eller så. Frustrerande kan tyckas, men amerikansk reklam är frukansvärt underhållande faktiskt. Ta denna till exempel.



WTF?

Sen ska vi ju inte snacka om Tampax-reklamen... "Ready for your monthly gift?"

Nattliga promenader?

Jag börjar misstänka att jag går i sömne.

Under vårterminen hittade jag saker på alla möjliga konstiga ställen och min tandborste försvann ju spårlöst en dag och är fortfarande saknad.

Nu senast försvann min mobil.

Idag hittade jag den, avstängd, i garderoben när jag la in kläder.

Vad tusan är mitt problem?

"Nu är det festival!"

Jajamän! Fuck Bjärnumskarnevalen och tummen upp för Festivaldax i Hässleholm! Jag mötte upp med Jenny vid lite efter ett och efter att noga ha studerat och räknat på det slog vi till och påbörjade uppdraget som var det egentliga syftet med besöket på festivalen. Att bli höga på helium. Oh yes! Vi hade så kul förra året så vi beslutade oss för att satsa på det än en gång, dock utan att göra bort oss uppe vid biografen denna gång. Eftersom dinosaurien Rutger inte var helt idealisk uppdaterade vi oss och köpte en stridsvagn som fick namnet Börje (eller var det Gösta? Äh strunt samma!) och liksom förra året begav vi oss ner till parkeringshuset i Kulturhuset där vi hittade ett öde förrum till ett trapphus. Vi andades helium till höger och till vänster och efter ett tiotal videor var Börje eller vad han nu hette blott en bit hopknycklat papper (och ja, jag vet att ballongen inte är gjord av papper men det klingar ju så bra!) och vi begav oss upp till toaletten för att tvätta bort glittret som fastnat på händerna och runt munnen. Såg även polisen jag pratade med när Subway hade blivit rånat och jag hoppas innerligt att han inte kände igen mig. Jag skäms fortfarande för den incidenten!

Stegen styrdes sedan mot Subway där vi njöt av vår lunch samtidigt som vi delade videorna vi spelat in. Jag lovar att ladda upp en i alla fall så fort jag har orkat synka mobilen med datorn. Jag får nog faktiskt säga att denna omgång blev bättre än förra (om man ser på videorna då, ingenting klår bion förra året!), så vi får väl se om vi kan toppa detta. Vad säger du Jenny? Nästa år tredje gången gillt?

Helsingborg

Mamma har pratat om att hon ville att vi skulle hitta på något, bara hon och jag, och eftersom jag var sugen på indisk mat och inte kände något fel med att gå och titta på dammiga vinylskivor så föreslog jag att vi skulle åka till Helsingborg. Mamma nappade direkt och halv 10 gick vi av på stationen i Helsingborg. Vi började med att ta en toast på Donken eftersom jag inte hade ätit frukost och dessutom hade vi ju en timme att slå ihjäl. Efter det blev det en runda på Lagerhouse där jag gick och dreglade över allting och letade upp saker som hade varit perfekt att ha i min lägenhet som inte existerar. Jag ser verkligen fram mot att flytta; en nystart på något vis. Forma livet efter mina visioner. *Suck*

Vi styrde snabbt stegen mot Roadhouze Records som är en liten, trång butik med vinylskivor i massvis och CD-skivor som är lite mer udda. Man känner sig verkligen som ett barn i en godisbutik när man går där. Dessvärre hittade vi ingenting som vi ville ha denna gång så vi gick vidare mot nästa skivbutik utan att hitta något där heller. Lite besvikna gick vi och åt och jag kan ärligt säga att jag hade kunnat leva på naanbröd! Så sjukt gott! Tusan, jag känner hur dreglet sipprar i mungipan bara jag tänker på det!

Efter det blev det en runda på H&M där vi köpte lite kläder och sedan kände vi att vi var klara så vi begav oss hem. Det var kanske ingen lyckad shoppingtur men det är ganska skönt att åka iväg så på tu man hand med mamma, faktiskt. Visst, det är roligare när man har med en tredje part (nämner inga namn, men kom ihåg att alla goda ting är tre och den tredje är kanske den godaste!) men jag tror både jag och mamma behövde komma bort ett tag och bara vara vi två. Hon må vara en böld ibland men det är inte så dumt alltid att ha en mamma!

Tystnad

Det har nu gått en vecka sedan Gotland och det är rena rama dagiset här hemma. Maria och Kristian är på besök och har varit här sedan onsdags. Trots detta är huset ovanligt tyst. Jag menar, det är allmänt känt att ju fler systrar, desto högre ljudnivå men denna gång har det varit dämpat. Stämningen är spänd och jag gör det jag är bäst på; stänger in mig på rummet med Amilo och Puttis. Jag tror det kan vara en av mina favoritkombinationer. Varm katt och varm dator. Livet är allt bra vid såna tillfällen!

Nej, nu ska jag ner och göra middag om inte Maria redan har börjat på det. Jenny kommer också snart så då misstänker jag att stämningen blir lite bättre. Vi är ju trots allt ”the left ’overs” som ungås lite för mycket!

Abby!!!

Hjärtat gjorde ett litet krumsprång i bröstet när jag såg att Abby loggade in på msn! Ingen big deal kanske ni tycker, men med tanke på att vi annars pratar minst 5 dagar i veckan i minst en timme så kände jag hur lyckan bubblade i mig när hon äntligen loggade in. Om folk bara visste hur mycket jag har saknat att dra alla dessa torra skämt med henne och alla de interna skämten ska vi inte snacka om! Sen, jag vet att Abby saknar mig också. Det finns ingen som kan berätta så underhållande historier som jag och min flippade fantasi. Försök inte förneka det; I know you like it haha!

Det är egentligen konstigt hur man kan bli så fäst vi saker. Jag menar, jag har känt Abby i kanske snart 3 år men det känns som för evigt. Jag hade kunnat ha umgåtts med henne lika länge som jag gjort med Amanda, Soffi eller Carro; det känns inte som någon större skillnad.

Jag saknar faktiskt skolan lite. Jag saknar att träffa Herol och Anna och höra på deras snack. Jag saknar Tobbes tal som alltid får en att skratta.

Fy fan vad jag är blödig.

Tortyr!

Den förbannade semestern på Gotland gav mig mardrömmar och jag vaknade med ett ryck vid ett av att jag satt och skrek ljudlöst (hur fan man nu lyckas med det). Hela jag var kallsvettig och det tog en stund innan jag insåg att det inte var någon fara; jag var hemma i min egen säng och allt är okej. Jag har inte haft en mardröm på flera år (kanske för att jag knappt sover något?) så det var verkligen en chock att vakna upp och vara helt panikslagen för att jag trodde att jag var kvar på Gotland. Jag trodde verkligen att jag var fast och hur mycket jag än sprang så kom jag inte ut. Bah säger jag bara!

I alla fall, det blev inte så mycket sömn den natten som ni kan förstå och när jag sedan insåg att jag hade en igenkorkad näsa och feber ville jag bara lägga mig ner och dö.

Klockan 8 sprang jag i alla fall bort till Hårosånt för att fixa håret inför fotograferingen nere hos Mathilda på fiskatorget. Mammas tjat om att vi skulle ta foto med mig i balklänningen och studentkläderna hade äntligen gått igenom och jag försökte hålla humöret uppe trots att jag mådde skit. Jag tyckte att mamma förtjänade en munter dotter i alla fall.

Fotona blev ganska bra i alla fall och nu ska jag lägga mig i sängen och stanna där tills det börjar växa mossa på mig. Ha’re!

Semester

Då var man hemma igen från Gotland. Om man kan kalla det för semester kan diskuteras då jag flippade ut redan dag 3 och sedan gick det bara utför. Cyklingen var det inget fel på, och inte heller sällskapet (i alla fall till en början) men när vi provianterade i Slite insåg jag plötsligt att ”Hey, detta är en ö. Jag kan inte komma härifrån hur mycket jag än vill.” Jag har inga egentliga problem med att stänga in mig men för en som ägnar allt för mycket tid på att försöka hitta snabbaste möjliga flyktvägen under en bussresa är det ganska skrämmande att inse att det finns ingen flyktväg. Hur jag än gör så är jag fast på den fördömda ön. Tre båtturer över till fastlandet per dag räknas inte som en idealisk flyktplan i mina ögon och att försöka simma över är väl lite att ta i. Det tar ju trots allt 3 timmar över med båt; hur lång tid skulle det inte ta att simma?

Som jag tidigare nämnt gick cyklingen hyfsat bra. Vi hade tre cyklar; en tandem med kärra (aka Pain-in-the-ass, för den hade sjukt obekväma sadlar), en enkelcykel med kärra (Lovisa) och en enkelcykel utan någonting (Victoria). Jag cyklade självklart på Victoria, i alla fall största delen av tiden. Det var meningen att jag och Anna skulle ha tandemcykeln, men eftersom vi, milt sagt, inte var tillräckligt synkroniserade så fick vi byta runt lite. Sen, eftersom jag fortfarande ses som liten och klen, blev det Victoria för resten, med undantag för de få undantagen då jag antingen hade Lovisa eller cyklade på tandem med Kristian, som var en utomordentlig cykelpartner då han kommunicerade med en så allt gick mer eller mindre smidigt.

Eftersom det var en cykelsemester gjorde vi ju inte mycket mer än att cykla, slå upp tält, äta, sova och sen upp på cyklarna igen. Vi började med att ta den längsta etappen redan första dagen, det vill säga från Visby till Ljugarn. Ungefär 5 mil var det, och det kändes verkligen i benen den natten. Allt som allt lyckades jag sova tre timmar, för hur jag än låg så krampade benen. Natten tillbringades därför med en massa tänkande och YouTube i mobilen. Om ni bara visste hur mycket jag saknade Amilo den kvällen! (För den som inte vet så är Amilo namnet på min dator).

Dag två var en lite kortare etapp mellan Ljugarn och Slite. Benen var sådär härligt möra och det var väldigt obekvämt att sitta ner, men efter en stund var kroppen uppvärmd igen och det var bara att cykla på. Om jag inte har helt fel för mig så var det denna dag som jag, på enkelcykeln utan kärra, lyckades köra i diket, av den enkla anledningen att jag lullade runt i min egna lilla värld, som vanligt, och missade därför att svänga i tid. Som jag såg det hade jag två alternativ: antingen svänger jag och trillar eller så kör jag rakt fram och hamnar i diket. Gissa vad jag valde…

Efter att ha övernattat på en mindre fin camping i Slite styrde vi stegen (eller rättare sagt däcken) mot Lickershamn. Än en gång skulle vi alltså korsa Gotland på en dag (Visby och Ljugarn ligger på varsin kust så vi tog korsade hela ön redan första dagen så att säga) men eftersom det är mer avsmalnat där var det inte en lika lång sträcka. Jag har för mig att det var en 3-4 mil men jag ska inte svära på det. Denna dag var det än en gång jag som stod för dramatiken. Denna gång lyckades jag få punktering på bakdäcket och självklart slumpade det sig som så att Maria var den som cyklade framför mig och Kristian och Anna, som hade lagningspaketet i sin kärra, var säkert en halv kilometer framför oss, minst. Såklart svarade de inte på sina mobiler så när Anna till slut ringde upp var det två sura systrar som muttrande började le cyklarna mot de andra som satt och chillade i gräset. När Kristian sedan gick in i rollen som Mulle Meck visade det sig att det fattades skruvmejslar och den nya slangen verkade inte riktigt passa i däcket. Drama drama. I alla fall, en och en halv timme senare hade Kristian fått på däcket och vi begav oss igen. Vi kom inte långt förrän jag hade sackat efter och när vi sedan tog en titt på bakdäcket visade det sig att däcket låg på mot ramen och jag hade bränt upp en fin liten hög med gummi som låg på denna nämnda ram. En viss justering av däcket och sedan var vi iväg igen.

Vi kom fram till Lickershamn på kvällen och slog upp tälten och la presenningen ovanpå eftersom det skulle bli regn under natten. Vi skulle egentligen ha cyklat upp till Fårö och sedan fortsatt till Lickershamn men varken jag eller Maria var så värst pepp på det; jag var dessutom övertygad om att vi skulle slå ihjäl varandra om vi fortsatte cykla. Därför togs det gemensamma(?) beslutet att vi skulle stanna två dagar i Lickershamn istället. Yay säger jag, för campingen där var riktigt trevlig. Visserligen tillbringade vi nästan hela torsdagen i tälten då regnet stod som spön i backen, men ändå. Det var trevlig omgivning och framför allt; det var fräscht. Att jag sedan hittade eluttag inne i duschrummen gjorde allting mycket bättre och jag låste in mig där ett tag, dels för att ladda mobilen och dels för att få vara med mig själv en stund.

På kvällen gick vi sedan bort till ”jungfrun”, en jättestor rauk (Gotlands största läste jag precis på Wikipedia) som påstås ha fått sitt namn efter någon story om två unga älskare som bodde där för jidda jidda år sedan och den unga flickan var någon viktig typ medan pojken var en träl hos denna flickas far. På någon vänster så hamnade flickan uppe på rauken och pojken skulle sedan klättra upp och rädda henne (jag tror de kunde gifta sig eller något om han räddade henne eller något) men båda trillade ner i havet och dog för flickans far sköt ner dem med en pil. Något sånt var det i alla fall. Jag bryr mig ärligt talat inte. Jag var inte så värst imponerad över ”jungfrun” heller för den delen. I mina ögon är en rauk lite staplad gråsten och det står jag fast vid!

På fredagen drog vi till resans sista stopp; Visby. Visby var fint och mysigt men tack vare stämningen vid lägret är vistelsen i Visby i en dimma. Det fina och de roliga stunderna överskuggas av paniken över att känna sig fast på ön och känslan av att känna sig i vägen och allmänt hatad. Det var rena rama befrielsen att få sätta fötterna på fastlandet igen! Det första jag sa till mamma när jag stormade in i huset var ”jag har aldrig varit så glad att se dig som jag är nu” och det stämmer nog faktiskt. Äventyret på Gotland var verkligen en bergochdalbana och även om det visst var stundtals roligt känns det skönt att krypa ner i sängen efter en lång dusch och bara mysa med datorn i knät. En power nap nu kanske?