Jag la HYTTOR för 48 poäng.

Gårdagens bild.

Tydligen lyckades jag knäppa en ganska fin bild igår när sällskapet drog till Stars N Stripes i stan för att titta på ishockey, Finland-Kanada. Nu vann visserligen inte Finland men det var en trevlig kväll, och om inte annat så engagerade matchen. Eller är det uttråkning jag ser?

Jag antar att det får betraktaren avgöra själv helt enkelt.

Genesis var det ja.

Jag brukar försöka att bara lägga upp bilder eller skärmdumpningar jag vet exakt var kommer från (alltså upphovsman) men i det här fallet gör jag ett undantag. För jag är ju inte Naminanu utan anledning.



Hade jag vetat vem som postat originalet på Facebook hade jag ta mig tusan 1.) gillat statusen, samt 2.) kommenterat att han missat några medlemmar. Men det är en fin tanke.

Sommarplaner.

Eftersom jag fortfarande inte fått napp på jobb är det i nuläget svårt att fastställa exakt budget och likaså exakta datum för somliga saker. Men med mindre än en månad kvar till opponering, om jag nu får gå upp, tillåter jag mig själv att drömma. Och får jag som jag vill så tillbringar jag största delen av sommaren i Växjö. Några dygn i Skåne, självklart, men mest i Växjö. Om det sedan verkligen blir så eller inte kan jag dessvärre inte svara på idag.

Vad jag annars ser fram mot innan det åter igen är dags att plocka fram papper och penna för att rita streckgubbar under föreläsningar är trevliga små avbrott av alla dess slag.

Idag bestämde jag och Abby att vi en varm dag ska åka till havet en morgon. Sedan ska vi bara sitta där i sanden och glo på ingenting. Äta godis från Hemmakväll och bara finnas. Bränna sönder i solen för solskyddsfaktorn är för låg. Bara sitta still tills stökiga ungar blir för mycket och jag känner för att kasta sten.

Ingen West Coast Riot i år på grund av dålig line-up, men jag och Ida samt min syster, svåger och moder, drar till Göteborg dagen efter festivalen för att se Springsteen lira gitarr och skrika halsen av sig på Ullevi. Dallarn går in gratis, inte helt dumt!

Sagda syster och svåger vill ha med mig på Stockholm oktoberfest i början av augusti, men jag vet inte riktigt. Har jag inget sommarjobb känns det dumt att resa för pengar jag inte har, och de fickpengar jag har sparar jag hellre till veckan innan plugget börjar igen. Sofie och jag pratade först om att resa till Berlin några dagar men nu lutar det nog snarare åt att sätta sig på tåget och besöka Göteborg som skånsk turist. Inte mig emot, currywurstmuseet går ingenstans!

Och jag får självklart inte glömma: om jag nu räknade fel på min budget skriver jag ju omtenta på ekonomin, i augusti då. Alltid något att, hrm, se fram mot.

Vad jag nu fattas är något att fylla ut de övriga dagarna med. Ett jobb vore fint.

_____________________________________________________________________
EDIT.
Jag måste bara, innan jag går och lägger mig, flika in att bloggers rättstavning föreslog att jag skulle ändra strekgubbar till Strindberg. Tydligen känner min blogg mig bättre än jag tidigare trott. Eller är det kanske Wystans förtjänst?
_____________________________________________________________________

Hundra klick senare på Chrome.

Har nu skickat in en brukbar(?) text för granskning och medan jag hoppas på svar går jag och lägger mig. Och slutar uppdatera bloggen med inlägg som endast syftar till att distrahera mig från vad jag egentligen borde göra.

För övrigt förväntar jag mig fint väder när jag sedan beger mig ut i eftermiddag. Växjö, du upphör då aldrig att förvåna...

Midnight snack fast när klockan är nästan fem.

Vad tusan heter "architextuality" på svenska och varför är det ens nödvändigt att ha med om det nu är så förbannat abstrakt? 

"the fifth type, the most abstract and implicit of all, is architextuality, as definied above. it involves a relationship that is completely silent, articulated at most only by a paratextual mention, which can be titular or most often subtitular, but which remains in any case of a purely taxonomic nature. when this relationship is unarticulated, it may be because of a refusal to underscore the obvious or, controversely, an intent to reject or elude any kind of classification. in all cases, however, the text itself is not supposed to know, and consequently not meant to declare, its generic quality: the novel does not identify itself explicitly as a novel, nor the poem as a poem. Even less - since the genre is only one aspect of the architext - does verse declare itself as verse, prose as prose, narrative as narrative etc. one might even say that determining the generic status of the text is not the business of the text but that of the reader, or the critic, or the public."

Överlever jag detta tänker jag sova hela lördagen. 

Och på tal om något helt annat, varför slutade Willys sälja Eldorados nudlar med kycklingsmak? Det är ju så satans gott!

Campusfamilj.

Just nu dricker jag en kopp te och ignorerar Heinrich F. Plett som ligger framför mig. För jag tänker på Julia, som för tillfället, om allt gick som det skulle vilket jag innerligt hoppas, befinner sig minus en tidszon i ett land inte så värst långt härifrån. Jag undrar om resan gick bra och vad första intrycket var av värdfamiljen. Jag undrar om hon någon gång tänkte "fan, jag kommer sakna alla de där sarkastiska kommentarerna och elakheterna jag utsatts för".

Jag tänker på Ewa som nu har varit i Staterna lite mer än ett halvår. Jag tänker att det inte var så länge sedan som vi opponerade på våra uppsatser om postkoloniala fenomen och åt hemmagjord potatismos och laxfiskpinnar. Ibland undrar jag om någon gång tänker på Jim och hela höstterminen 2010. Samma höst som jag lärde känna en hel bunt med nya personligheter vilka många jag numera kallar min campusfamilj. 

En familj som du skrattar med tills tårarna sprutar. En familj som ställer upp när de kan. En familj som inte lämnar dig ifred när du vill det. För de bryr sig.  

Snart utexamineras en hel skara av några nya familjemedlemmar. Såna som jag lärde känna kanske för sent, men det är ju inte direkt så att kontakten försvinner helt bara för att man lämnar Växjö. Nej, du lämnar bara bubblan, men jag tror ändå det finns en plats kvar att komma tillbaka till. 

I alla fall i något år till, risken är väl att man annars missar interna skämt och ni kanske glömmer hur irriterande det är att Ida och jag hör-ser-luktar-ja-allt-mellan-himmel-och-jord selektivt och börjar skratta för ingenting. 

Men bortsett från det. 

Campusfamilj.

Jag tror att tröttheten gör mig sentimental. Och mitt te är kallt. Fan.

Uppsats uppsats uppsats.

Orkade och kanske framför allt vågade sätta igång Patrick igen efter några dagars nödvändig tystnad. Fast än är det inte över.

Om förhoppningsvis mindre än 15 timmar ska jag sitta här med Wystan, Strindberg, Genette och 14 sidor brukbar text.

Och om jag blir klar, vilket jag minsann tänker bli, ska jag masa mig till klubbfestivalen på Tufvanängen imorgon och avnjuta en öl eller läsk till några sköna(?) toner.

Men då ska jag bara sluta sitta här utan fortsätta skriva. Skriv skriv skriv!

Lite ljusare.

Igår var allt ett levande helvete här i lägenheten och jag var överraskad när jag vaknade vid sju och faktiskt inte kände att allt var så jävla pest som det tidigare varit.

Ännu bättre blev det när jag runt nio läser på DN att Paul Simon får årets Polarpris. Jag minns fortfarande när jag ivrigt försökte förklara, över msn, vilken låt jag sökte med sagda Paul Simon. "Den går typ 'do do do do do do do do do do', vet du vilken det är?". Följer tradition och låter därför hans spellista vara dagens soundtrack, och nu vet jag att "do do do do do" är You can call me Al! 

Fick för någon timme sedan nys om en annan musikalisk händelse som dock fortfarande är i utvecklingsfasen, så därför tror jag att jag håller tyst om det ett slag. Men det gör mig varm i hela kroppen bara jag tänker på det.

Igår var världen grå och jag skrev en lista på alla saker jag skulle göra innan jag dör och idag inser jag att om allt går inte ens hälften så bra som jag hoppats på så är i alla fall sak nummer 19 genomförbar. Det betyder att allt jag skrev var inte idiotiskt ändå.

Det är sånt som gör dagen lite bättre. 

Autocorrect en söndag.

Facebook levererar.

Ida skickade mig en länk tidigare idag och jag kunde inte göra annat än skratta högt.

Jag förstår inte riktigt vad som är meningen med sidan men okej. Det kan väl också vara något att bonda över. 6 938 stycken gör i alla fall det.

Shameless pimpin' (again)

Det är min plikt att informera alla om denna finfina tävling som pågår fram till 25 maj och är busenkel att delta i! Bara att gissa, kommentera och hålla tummarna! Men tro inte att bara för att jag har inside information ska hjälpa er med svaren...

KLICKA KLICKA KLICKA OCH GISSA GISSA GISSA!

Nu har jag faktiskt gjort det.

För någon vecka sedan skrev jag att jag skulle bryta med Strindberg.

Det gjorde jag aldrig.

Men nu, idag, för bara en stund sedan, tog jag ett djupt andetag och sa farväl till Strindberg. I alla fall för den här gången.