Dramatik i vardagen

Idag såg jag världens bästa fall.

Någonsin.

AFV-material.

Det finns en kvinna som brukar åka mellan Hässleholm och Sösdala. Denna kvinna är ganska kort och lite rund. Hon är alltid klädd i en blommig kjol, lila jacka och på armen hänger en tygkasse. Denna kvinna, eller snarare tant, kan verka harmlös men ta en noggrann titt på hennes ansikte så ser du det.

Hon vill mörda dig.

Ren ondska rinner i hennes ådror.

Eller det verkar i alla fall som det. Hennes blickar vill döda en, och speciellt om man kommer på bussen före henne. Ännu värre om du tar ”hennes” plats. Brr, jag får kalla kårar bara av att tänka på det.
Om du tror att du har sett någon få sinne på riktigt har du inte sett henne. Gosh. Där snackar vi skrika och gorma!
I alla fall, denna tantaluring, eller surkärring som jag väljer att kalla henne, åkte idag samma tåg som mig mot nordligare trakter. Hon skulle dock av redan i Osby, men tacka gudarna för det, för annars hade jag nog aldrig bevittnat händelsen som gjorde min dag!
Surkärringen gick muttrandes av tåget och ut på den hala perrongen, där hon snubblade till och sedan föll mot marken. Hon viftade med armarna som om hon försökte härma en propeller på en helikopter men hennes försök var förgäves. Tygkassen fladdrade i vinddraget och likaså den blommiga kjolen när benen lyfte från marken och hon sedan landade med en duns på den kalla isen.
Jag har aldrig skrattat så högt åt någon i hela mitt liv! Inte av sådan här skadeglädje i alla fall! Det var såå rätt åt henne.
What goes around comes around.

Bitch.

Idag har jag för övrigt suttit på ett mycket intressant seminarium, ledd av favoriten Jörgen. Vi analyserade Ernest Hemingways ”A very short story” och jag tyckte vi fick till en riktigt bra diskussion. Även om jag och Ida, kanske framför allt den sistnämnda, satt och småfnittrade för oss själva.
Efter seminariet drog jag, Ida, Ewa, Julia och Sofie in till city och placerade oss vid ett bord på Excelle för att käka pizza. Allt som allt satt vi nog där i 1 ½ timme och åt gott samtidigt som vi kastade oss mellan samtalsämnen. En riktigt trevlig eftermiddag må jag säga!

Nu sitter jag och lyssnar genom telefonen på kära gamla favorit-Abby när hon och hennes bror bitchar sig mot varandra. Detta är helt klart bättre än TV! Drama på högsta nivå! Nu lät det som om hon hotade med någon tampongparfym, vad det nu innebär…