Idiot.

idio´t subst. ~en ~er ORDLED: idi-ot-en • person som (ofta) beter sig mycket dumt vanl. i ngt spec. avs. ⟨vard.⟩:jubelidiot; en ~ som körde om i kurvan; se dig för din ~!; han är en ~ om han inte antar erbjudandet; han var inte nazist som många tror, men han var en politisk ~ BET.NYANSER: a) urspr. psykiskt och intellektuellt svårt handikappad person {→imbecill} ⟨åld.⟩: halvidiot; ett hem för ~er b) i sms. äv. person med mycket ensidigt intresse: fackidiot; idrottsidiot KONSTR.: en ~ (i el. på ngt) HIST.: sedan 1664; av grek. idiates 'privat man (i motsats till statsman)', tillidios 'egen; egendomlig'; jfr idiom

källa eller bara ne.se, sökord "idiot"