Betingning.

Vaknade på tok för tidigt (för att vara en student med sommarlov) av att syster ringde. "Du, jag sitter på Båtsmannen och lunchar nu och tänkte gå och pierca mig sen, vill du hänga med?". Tja jo, det kunde jag väl.

Så jag slängde mig på cykeln, parkerade och lyckades välta Berit över mig så jag skrapade upp låret, och gick sedan för att möta Jenny. Fast ingen dök upp. Och ingen svarade i telefonen. Så jag slog mig ner på en bänk på Storgatan och tittade förbryllat på en amatörfotograf som försökte få en hopplös modell att puta lite extra med bakdelen. Okej. 

Jenny dök i alla fall upp efter en stund, och efter att ha bråkat med bankomaten tog vi oss till Old Sailor Tattoo. Förra gången vi var där blev det ju ingenting, eftersom de tydligen inte hade rätt smycke i lager.

Impulser är bra ibland. Som detta. Fast det sved i både hjärta och framtida bankkonto när vi gick ner i källaren för att köra nålen genom örat. Först passerade vi tatuerarna. Pavlovsk betingning direkt. Det jäkla surret från tatueringsmaskinen sätter igång ett kliande i hela kroppen och allt inom mig bara skriker. Och det känns lika surt varje gång jag går därifrån utan något. Och sedan har vi ju själva proceduren med att pierca. Visserligen är jag inte jättesugen på att skaffa en i örat; jag är ganska nöjd med mina fem "vanliga" hål faktiskt, men läppen. Ja, det vore trevligt. 

I alla fall, efter att den trevliga piercaren som inte hade några tatueringar på fötterna gjort sitt och tagit betalt blev det ett hastigt avsked då Jenny liftade hemåt med sina arbetskamrater. Och jag gick till Telia och köade en timme. Och cyklade till Samarkand för att köpa något skumt japanskt till Sofie. Allt som allt en fruktsam dag.