När alla vännerna gått (åkt) hem.

Efter en två fullkomligen galna dagar är det med en viss lättnad som jag plockar fram Mao och ser chipssmulorna försvinna från mattan i rasande fart. Otroligt roligt har det varit i alla fall, så jag städar med ett leende på läpparna!

I fredags kom Abby med mamma på besök. Visserligen började vistelsen med att hon grundlurade mig och fick mig att tro att hon var vilse i Växjö, medan hon egentligen stod på parkeringen utanför huset. Inte okej när Emely i detta fall är hönsmamma.

Vi gick på husesyn och det tog säkert en 15 sekunder eller så, sedan började vi plocka upp mikron. That's right, jag fick en mikro av min albanska familj! Det och en stor chipspåse, Abby style. Jag vet visserligen inte vad jag ska använda mikron till, men är ändå oerhört tacksam för den. Den är betydligt mer användbar än kaffebryggaren i alla fall.

Efter det begav vi oss på en liten tur runt campus, och vi kikade på salarna i H-huset innan vi gick vidare till biblioteket, som verkade göra ett stort intryck på Abby. Linnéuniversitetet i Växjö är alltså numera godkänt av de alla jag vars åsikt jag bryr mig om.

Efter lunch på Maestro gick vi sedan hem för att titta på Änglar och Demoner. Eller ja, jag och Abby tittade lite men mest pratade vi historia och litteratur. Nënë passade på att testa min fåtölj och sov gott under filmens gång. Vid 5 sa vi hej då och jag började mentalt förbereda mig inför morgondagen.

Igår var det alltså dags för det sedan tidigare bestämda Hangover/SPN-dagen. Jag började dagen med att hämta min lagade datorn på Samarkand, och slapp undan David Fail denna gång. Därefter mötte jag upp med Julia på stationen och väl tillbaka var vi hungriga som vargar och väntade mest på att Sofie skulle dyka upp. Ida har dragit till Vasa och kunde därför inte vara med, men eftersom Julia var gullig nog att köpa Hangover kan vi dra igång den fler gånger!

I alla fall, vi började med Hangover med pizza och cola, och det finns inte ord för hur mycket jag älskar den filmen.

Alan.

Stu.

Alan.

Mr Chow.

Alan.

Alan.

När Hangover var klar och energidrycker inköpta satte vi igång med vårt marathon. Eller ja, Best of (enligt Emely)-marathon är nog mer korrekt. Vi följde ju trots allt vår (läs: min) lista nästan till punkt och pricka. Förutom att en del fick strykas.

Och Sofie skulle plugga medan Julia och jag satt klistrade framför tv:n.

Så blev det inte riktigt.

Fast jag spelade upp en ganska bra scen ur Camus Främlingen. Det var kanske till lite hjälp.

Runt halv 2 bestämdes det att Sofie skulle sova över. Supernaturalkvällen blev alltså ett pyjamasparty.

Ett pyjamasparty där sömnen tog över vid 6 på morgonen, efter Changing Channels och säsong 5:s bloopers.

Följde några få timmar senare Sofie hem och tog en sväng runt campus för att rensa huvudet och få frisk luft. Väl tillbaka i lägenheten har Julia fortsatt med SPN och efter en snabb frukost försvann även hon vid lunchtid. Så nu sitter jag här. Otroligt avslappnad trots att jag vet vad som väntar.

De två kommande veckorna kommer inte bli alltför roliga. Jäkla tur jag har er alla som gör mina dagar. Syster som vän.