Abby!!!

Hjärtat gjorde ett litet krumsprång i bröstet när jag såg att Abby loggade in på msn! Ingen big deal kanske ni tycker, men med tanke på att vi annars pratar minst 5 dagar i veckan i minst en timme så kände jag hur lyckan bubblade i mig när hon äntligen loggade in. Om folk bara visste hur mycket jag har saknat att dra alla dessa torra skämt med henne och alla de interna skämten ska vi inte snacka om! Sen, jag vet att Abby saknar mig också. Det finns ingen som kan berätta så underhållande historier som jag och min flippade fantasi. Försök inte förneka det; I know you like it haha!

Det är egentligen konstigt hur man kan bli så fäst vi saker. Jag menar, jag har känt Abby i kanske snart 3 år men det känns som för evigt. Jag hade kunnat ha umgåtts med henne lika länge som jag gjort med Amanda, Soffi eller Carro; det känns inte som någon större skillnad.

Jag saknar faktiskt skolan lite. Jag saknar att träffa Herol och Anna och höra på deras snack. Jag saknar Tobbes tal som alltid får en att skratta.

Fy fan vad jag är blödig.