En sista gång

Om bara några få timmar kommer jag att ta det största klivet ut i vuxenvärlden och flytta hemifrån.

Det känns konstigt.

Det enda hem jag någonsin haft har alltid varit just detta tvåvåningshus med källare som jag just nu befinner mig i. Kanske inte centrala Bjärnum men i alla fall på nära gångavstånd till både skola och snabbköp. Jag känner till vartenda skrymsle och är vän med alla dammråttor.

Om bara några få timmar är det dags att säga hejdå.

Klart, jag kommer tillbaka. Som Terminator.

Men det blir aldrig riktigt samma sak.

Jag ska villigt erkänna, att fastän jag otaliga gånger har uttryckt ett visst hat mot denna inte så värst märkvärdiga by på sina, enligt wikipedia, 362 hektar, så kan jag inte hjälpa att fälla en tår. För hur värdelös skolan än är, hur dåliga vägarna än är och hur mycket grannarna lägger sig i,

det är hemma.

Jag ser fram mot att få försöka stå på egna ostadiga ben, det gör jag, men jag kommer alltid att bära med mig minnena från alla underbara stunder under detta tak med dem jag gillar mest, och Puttis förstås!

Jag lämnar Hjärtat i Skåne och styr stegen mot Småland.