En hårresande historia.

Bestämde sent igår att jag skulle hjälpa Ida att färga hennes hår. Men först en sväng till Ica.

Orkade alltså dra mig upp vid 8 och slank snabbt in i duschen. Kläder, frukost, blåsa torrt håret. Halv 10, jodå jag är i tid. Måste bara platta håret också.

Oops.

Favorit i repris. Kopplar i plattången och okej, det smällde inte lika bra och inte heller började det lukta bränt, men lik förbannat gick strömmen. Och hur mycket jag än slet i knappen i proppskåpet vägrade den slå om till "på". Ännu ett samtal till Hyresbostäder kunde alltså inte undvikas. Sedan var det snabbt snabbt snabbt skölja håret igen, fläta medan det dryper och sedan på med hårtorken och fort fort fort försöka föna luggen platt. Hopp i skorna och möta Ida, sisådär en kvart senare än tänkt.

För att citera Strindberg. Schit!!!

Leka frisör var en upplevelse. Vi lyssnade på och sjöng med till Böckling och ibland slank en svordomsramsa ur mig, till exempel när örat inte var där jag ville att det skulle vara eller när flaskan inte ville samarbeta. Tvättade håret i vasken och skapade en swimmingpool på golvet.

Nä, frisör tänker jag nog inte bli.

Hem till lägenheten och mötte vaktmästaren Magnus som precis stängde mitt proppskåp. Bjöd honom på ett glas iste och sedan tog han med sig min plattång, "så att du inte gör om det, haha".

Imorgon införskaffar jag en ny plattång och hoppas att jag slipper träffa Magnus igen, hur trevlig han är må vara.

Förbannade lugg.

Eller trasselsudd.